- Jan Inge Lyckberg från Sparbanksstiftelsen ringde mig en fredagskväll för några månader sedan och berättade den goda nyheten att de beviljar bidraget vi ansökte om, säger Ingvar Månsson, ordförande i Veddige-Ås-Sällstorps hembygdsförening, och tillägger:

- Vi blev överlyckliga och detta ska givetvis firas stort! Vi har alltid haft en julfest men nu tänker vi att vi ska ha en jul(i) fest i stället. Förnya lite! Då slår vi upp partytält här på trädgården och bjuder på lite gott käk, och läsk och lättöl. Det får bli det första firandet, men sen hoppas jag givetvis på fler firanden framöver! Det här kan inte firas nog för många gånger.

Men, vi tar det från början!

Ingen vet exakt hur gammal Vabrännas smedstuga i Veddige är, men antagligen så flyttades stugan till Veddige i slutet på 1800-talet när smeden kom hit med sin fru Kristina. Smeden dog tidigt och Kristina bodde kvar i stugan. Där rökte hon ”sur” tobak i sin pipa och bjöd gärna människor i bygden på kaffe fram till sin död 1945. Kristinas dotter Alma som bodde i Amerika löste ut sina syskon och friköpte stugan efter mammans bortgång. Hon stannade dock kvar i Amerika och bosatte sig aldrig i stugan. 1956 avled Alma och hennes son Cliffard ärvde stugan. Även han bodde i Amerika men besökte Sverige och Veddige med jämna mellanrum och kollade då alltid till sin stuga.

1968, ungefär 20 år efter Kristinas död bildades Veddige-Ås-Sällstorps hembygdsförening. Föreningen visste inte var de skulle hålla hus någonstans och hade länge spanat in den lilla obebodda stugan som låg fantastiskt fint. Vid ett av Cliffards besök tog man kontakt med honom och kom tillsammans fram till att hembygdsföreningen skulle få nyttjanderätt till stugan så länge föreningen existerade. Cliffard tog kontakt med en advokat som skrev ett avtal om detta. Dock skrevs det att avtalet endast skulle gälla i 50 år framåt.

Under tiden reparerades stugan och byggdes ut med en samlingssal, samt med mer fastigheter på marken.

- Många i föreningen glömde vem som egentligen ägde stugan, eller ville glömma och tänkte att de i Amerika också har glömt och att de aldrig kommer höra av sig. Man tänkte att när Cliffard dör så kanske han skänker det, säger Ingvar.

Brevet som förändrade allt

Allt var frid och fröjd fram tills 2012 då det kom ett brev från en John Carlsson som påstod sig vara son till Cliffard och ägare av stugan. Han påstod också att nyttjanderätten för hembygdsföreningen skulle vara över. John kan aldrig ha sett avtalet då han påstod att det skrivits omkring 1950. Han var dock villig att sälja och begärde 500 000 kronor för marken och stugan.

- Han trodde att det bara var för oss att skicka över pengarna så var allt löst. Så lätt var det dock inte. Det blev väldigt krångligt eftersom det var hans farmor Alma som var registrerad på lagfarten och hon var ju död sedan länge. John var därför tvungen att visa att han hade ärvt den på riktigt och nu ägde den. Det har varit en väldigt lång process och det tog till exempel åtta år att bara övertyga John att han behövde anlita en svensk advokat för att komma vidare med det här ärendet, säger Ingvar och tillägger:

- Det har varit väldigt mycket mailkontakt fram och tillbaka kring detta. Det kunde komma väldigt konstiga frågor från John ibland som till exempel; ”Finns det olja eller mineraler på marken?”. Vad han nu ville med det vet vi inte.

När all mailkontakt var över och advokater var anlitade stod det sedan klart den 3 mars 2022 att det faktiskt var John Carlsson och hans syster Carol Meihsner som ägde fastigheten. Då hade det gått 10 år sedan han skickat det första brevet.

Avgörande bidrag från Varbergs Sparbank

När hembygdsföreningen väl fått veta att John ägde den och att de skulle få köpa marken och stugan så återstod frågan var det skulle få pengarna ifrån.

- Vi visste inte alls hur vi skulle lösa detta och få fram pengarna. Vi har god ekonomi men då hade behövt ta alla pengar vi hade, och det hade inte heller räckt hela vägen. Dessutom behöver föreningen ha god likviditet eftersom den i förskott betalar underhållet av skvaltkvarnarna i Sällstorp innan Länsstyrelsen återbetalar 90 % av kostnaderna. Vi funderade på om vi skulle låna till köpet eller vädja till olika lokala privatpersoner och företag, säger Ingvar.

Hembygdsföreningen har tidigare fått flertalet bidrag från Sparbanksstiftelsen Varberg och kom på att de kan söka där igen. De sökte, och bara två veckor senare fick det ett positivt svar!

- Det var ett helt fantastiskt telefonsamtal där jag fick reda på att bidraget skulle bli beviljat. Att äga fastigheten ger oss en enorm frihet. Det är en garant att vi kan göra vad vi vill med den. Det betyder så mycket och vi är enormt tacksamma. Att Sparbanksstiftelsen finns är helt fantastiskt, säger Ingvar.